Jag har alltid älskat att åka båt och ju snabbare desto bättre. När jag gick i scouterna som tonåring så minns jag att vi fick åka någon slags sjöräddningsbåt. Det gick väldigt fort och var väldigt kul, men så mycket mer än det minns jag inte. Igår hade vi en sommaraktivitet med mitt jobb där vi fick åka ribbåt. Något som jag tyckte var riktigt kul.

Det hade blåst en del under dagen så man var lite nyfiken på hur det skulle gå att åka ribbåt. Skulle det vara väldigt guppigt och skumpigt i och med blåsten? Jag fick en plats näst längst fram i båten, det satt dock ingen framför mig. Vi gav oss iväg och i viken var det inte så farligt med blåsten. Även om det blåste på en hel del där vi åkte fram i ca 60 knop. Det jag kände på en gång var att det var ofantligt kul. Det var så otroligt fint att se naturen från båten. Vattnet som gnistrade och solen som sken. Vi hade faktiskt riktigt tur med vädret. Det var soligt och fint.

Öppet vatten

När vi hade åkt ett tag var det dags att komma ut på lite mer öppet vatten. Vilket då betydde mer vågor. Vilket var riktigt kul, men man blev väldigt trött i knän och lår. Detta eftersom man parerar lite med dem för att inte slå rumpan i sitsen, och därmed förstöra sin ryggrad. Det var först när vi var ute på det öppna vattnet och vågorna kom mot oss i ett som det blev lite jobbigt. Vi skumpade och guppade, vilket för min del inte var några problem.

Det som däremot var ett problem för mig var att jag är ganska förkyld och kan inte andas genom näsan. Så under hela åkturen var jag tvungen att ha munnen mer eller mindre öppen. Vilket inte var några problem när det inte blåste på så farligt. När vi däremot kom ut på det öppna vattnet och blåsten slog emot en med fullkraft så var det annat. Det spelade ingen roll vilket håll jag vände huvudet åt, vinden kom in i munnen. Detta resulterade i att jag inte fick någon luft. Jag stod ut så länge jag orkade men var till slut tvungen att sätta upp en knuten näve. Som då indikerade till den som körde båten att vi behövde sakta ned.

Vi stannade och guppade framåt lite sakta. Jag sa att det var ingen fara med mig, jag behövde bara få i mig lite luft. Vi bytte även lite platser och jag hamnade då två platser längre bak. Detta gjorde det betydligt lättare att andas. Nu kunde jag faktiskt vrida på huvudet och få luft i mig på ett bättre sätt. Dock så guppade det inte lika mycket där, och man såg inte lika bra framåt som där jag satt innan. Det var dock helt okej med mig då jag ändå hade åkt majoriteten av resan i fram.

Även om det blev lite jobbigt med andningen, så var det verkligen kul att åka ribbåt. Får jag möjlighet skulle jag gärna göra det igen, men då se till att jag inte är förkyld.