Då har ännu ett årsskifte inträffat och nu är det 2018. Åren bara springer iväg från en och i slutet av januari är det dags för mig att fylla 30. Att det redan gått tio år sedan jag var tjugo känns väldigt avlägset, och någonstans inom mig så känner jag mig fortfarande som en artonåring. Dock så såg mitt liv helt annorlunda ut för 22 år sedan och jag var ute och festade med kompisar jämt och ständigt. Jag var rebellisk och det var väl mer eller mindre jag mot världen. Alla planer och osäkerhet kring framtiden, vad har jag egentligen uppnått på dessa år? Skaffat jobb, lägenhet och katt, förlorat alla kompisar som jag till en början inte hade så många av, gått upp en massa i vikt. Det låter verkligen super deprimerande och som att jag har världens sämsta liv. Det har jag dock inte, men det blir lite ensamt ibland kan jag hålla med om. Eftersom mitt största intresse är datorspel och då nästan uteslutande en persons spel så skaffar man sig inte många vänner den vägen. På jobbet har jag bra kollegor, men ingen som jag egentligen har mycket gemensamt med så där har jag inte heller någon som jag umgås med utan för arbetstid.