Jag har varje år en plastgran som jag tar upp ur källaren och klär så som traditionen är. Med åren har jag dock lärt mig att om man bor med en katt så är det bäst att ta det säkra före det osäkra.
Första året som jag hade Tuffsan så lyckades hon välta granen och ha sönder några kulor. Hon brukar ta sig in till stammen och ställa sig så lång hon är och sedan trycka med tassarna så att allting gungar. Vilket, enligt henne, gör det ännu roligare för då ser man vad man kan försöka komma åt och slå ned från granen. Jag tycker inte det är så kul och har därför börjat pynta endast den övre delen av granen. Detta för att det är svårare för henne att nå pyntet och för att undvika att hon ska bita på sladden till ljusen. Därför går också sladden till ljusen upp på gardinstången där ett uttag finns i stället för ned på marken där hon kan komma åt den. Som kronan på verket så går det också ett snöre som binder fast granen i min tv-bänk/bokhylla, detta hindrar granen från att välta om Tuffsan får för sig att klättra i den.
Det tåls också att sägas att jag har inte längre några fina ömtålig julkulor i granen, utan pyntet består mest i saker som tål att ramla i golvet. Det är inte så jättekul att inte kunna ha sina fina julkulor i granen, men med katt får man kompromissa och min förhoppning är att hon förlorar intresset i granen. Så att man sedan kan ha i vad man vill i den och hon låter den vara i fred.
0 kommentarer